morker

Det här är ingen peppa d(m)ig själv blogg. Ingen blogg som skriker "det kommer bli bättre", "ljus framtid kommer", "allt löser sig" och blablabla med sån.
Visst, man får leva och tro hur man vill.
Men just nu är det inte de tankarna som flyger omkring i min skalle.
Just nu är det mer "kommer det någonsin bli 'bra'?", "kommer jag någonsin leva igen?", "jag kommer aldrig glömma, men kan jag ens gå vidare?".

Nu känns det som om jag har världens jävla bagage att släpa på. Och JA, jag vet att jag inte är ensam.
Men jag känner mig ensammast i världen just nu.
Jag ler, jag skrattar, men jag rasar samtidigt ihop.